Landström och obalanskorrosion I kraftnätet i Skandinavien uppstår det spänningsskillnader hos "jord" på olika ställen. Detta gör att en skyddsjordledare från en landströmsmatning har en lite annan spänning än den som är i vattnet runt en båt. Om skyddsjordade föremål i en båt kommer i kontakt med vattnet på ett eller annat sätt uppkommer en ström som skapar s.k. elektrolytisk korrosion på detaljen i vattnet. Om inget särskilt vidtages skall landströmmens skyddsjord enligt ISO 13297 av säkerhetsskäl anslutas till batteriminus och alltså motor och propeller. Jordpänningsskillnaden (kallas ibland obalansspänning) i Skandianviens urbergsområden är mycket större än vad den är nere i Europa, där marken leder ström bättre. Därför duger inte de s.k. "galvaniska isolatorer" eller "Zink-savers" som säljs där för båtar i skandinavien. En bra lösning på problemet är en s.k. "Isolertransformator". Nackdelen är att den är både dyr och tung. Typkretsschema enligt ISO 13297 SKX:s tekniska nämnd kallade därför representanter för Elsäkerhetsverket, Transportstyrelsen och SBU för en genomgång av ISO 13297 med inriktning på att finna korrosionsminimerade och personsäkra lösningar. Resultatet blev några typkretsschema, se rapporten Typkretsschemor ISO 13297 SXK/SBU/Elsäk, Sjöfartsv. Det enklaste av dessa är utrustad
med tvåpolig 10 A dvärgbrytare, indikator för
inkommande 230AC, samt en jordfelsbrytare för max 10mA felström.
Detta värde är lägre än vad de vanliga 30mA
jordfelsbrytarna har. Orsakerna är dessa: Båttekniks Landströmscentral
2301-1 och Jordplåt 2301-2 |
.
Principen för denna typ av installation är sk. TT-typ med jordfelsbrytare: