Lovigirighet
Traditionell visdom säger
att en båt blir mindre lovgirig med framåtlutad mast.
Detta är antagligen inte sant. Orsaken är att draget
i seglens tyngdpunkt vid krängning ligger utanför relingen.
Det motsvarar att bogsera båten med en bogserlina fäst
midskepps i relingen, ellr t.o.m i en punkt utanför relingen.
Detta förklarar varför en båt med endast en fock
hissad kan bli lovgirig vid krängning.
Båtens styvhet beror
av hur mycket flytdeplacementet flyttas i sidled vid krängning
(formstyvhet). Båten är i allmänhet bredare akter
om mittpunkten än förut. Med riggen lutad framåt,
eller ett försegel på peke, så kommer vindtrycket
att lasta ned fören i vattnet, och alltså lyfta aktern.
Då minskar styvheten, men dragpunkten ligger fortfarande
utanför relingen. Fören har dessutom en viss förmåga
att vilja skära sig åt lovart vid krängning. Totaleffekten
blir då att lovgirigheten ökar vid framåtlutad
rigg.
Med bakåtlutad mast
kommer båten alltså att bli styvare, luta mindre och
alltså bli mindre lovgirig. Båten seglande linjer
är i allmänhet rakare akterut än från fören
runt mittpunkten, vilket ger högre toppfart.
Man skall heller inte frukta
att det kan bli ett visst tryck i rodret. Både köl
och roder medverkar i att ta upp sidkrafterna. Med en viss lovgirighet,
upp till kanske 5-10 graders roderutslag, slipper kölen ensam
att ta upp sidkraften. Om rodret är helt neutralt på
kryss, medverkar det just inte till detta, och kölen ensam
får ta upp hela sidkraften = större avdrift och sämre
höjd.
Alltså, rodret SKALL
ha ett visst utslag på kryss. Det är först när
vinkeln blir för stor som det bromsar mer än det ger
i form av sidkraftupptagning.