Behandling av köl mot rost.

Efter kontakter med sakkunniga bl.a. inom Internationals Marinfärgavdelning kom följande fram:

Den gamla typen av stenkolstjärebaserad epoxifärg är troligen den bästa för järnkölar i saltvatten.

Denna färg är lösningsmedelbaserad. Vid avdunstning bildas mikroporer, och tjäran tätar dessa mikroporer.. Dessutom har tjäran korrosionsinhiberande egenskaper. Lösningsmedlet gör att färgen penetrerar och vidhäftar järnet bra. För att en behandling skall fungera måste skiktet var lagom tjockt. För tunt ger vattendiffusion, för tjockt innebär risk att epoxin, som sväller en aning i vatten, vid torkning krymper och krackelerar. (Troligen gäller detta de flesta typer av epoxibehandling.)

Stenkolstjära anses vara cancerframkallande, därför säljs inte sådan färg längre i Sverige i små förpackningar, men bl.a. Jotun kan få fram den i 20l-förpackningar.

Båten kördes på vagn till ett industrimåleri och kölen blästrades och sprutlackades till lagom skikttjocklek. Lagom avser c:a 300 my.

Efter behandlingen blev ytan relativt slät. Efter att färgen härdat spackades ytan för att fylla ut smärre fördjupningar. Det hela gav en (för järnköl) nära pefekt släthet.

UPPFÖLJNINGSKOMMENTAR (se nedan) : Man skall spruta eller rolla ett lager av en tjärfri epoxifärg som sista lager, vått-i-vått. Detta härdar då ihop med tjärepoxin och skapar ett bra fäste för efterföljade spackling.

Nu, efter 5 säsonger i vattnet ser det hela fortfarande bra ut, utom på ställen där kölen varit emot stenar. Vissa små släppningar finns mellan spacklet och färgen (se uppföljningskommentar) . Färgen verkar däremot sitta ordentligt och hindrar rosten helt så här långt.

På skadade ställen (kölframkant nedtill där man får tilläggnings-skrapningar) har jag slipat upp ytan och runt någon centimeter, samt slipat bort rostfläcken och bättrat med tjärepoxi, ett lager om dan i 5 dar, man kan mixa en dos i en glasburk med lock som går att använda för alla lagren om den förvaras kallt. Detta görs på hösten, så att färgen härdat ordentligt till våren. Sedan på våren vattenslipas dessa ställen. Genom vattenslipningen fäster sedan bottenfärgen.

Magnus Sterky
Maxi 999 Nr 383 Julia

Vässa akterkanterna

Jag har i samband med ovanstående även spacklat ut kölens och rodrets bakkanter till en tjocklek på 2-3 mm med hjälp av glasfiberspackel. Detta görs lättast genom att skaffa 3mm polyeten eller liknande 'fet' plast i två 5-10 cm band som man bultar ihop i ena kanten. Genom att bända isär dem med några små träkilar och fylla dem med glasfiberspackel kan man klämma fast dem mot akterkanterna och få den önskade avslutningen.

D.S

Åtdragningsmoment för kölbultar på Fenix